fredag 27 november 2009

Nya inköp

Idag har jag varit på stan längre än jag hade tänkt mig eftersom Världsbutiken inte öppnade förrän klockan 13 (kan för övrigt meddela att om man vill ha kvar en världsbutik i Göteborg så är det bara att pallra sig dit lite då och då och handla).

Därför köpte jag i min väntan bland annat tre kryddor på den persiska krydd- och tebutiken i Haga.
  • Rökt paprika
  • Extra-hot chili (ren, jag tänkte att jag behöver något utöver bako som är en pepparblandning)
  • Torkade korianderblad
Lagade sedan en schysst färssås på quorn, olja från de soltorkade tomater som tagit slut, lök, vitlök samt hela skalade tomater, skurna och frästa en i taget för att få en så mustig sås som möjligt.

Kryddningen:
  • Rökt paprika
  • Den extrastarka chilipepparn
  • Bako
  • Basilika
  • Kanel
Är det förresten någon som vet var i Göteborg man får tag på Kung Markattas torra sojafärs?

Eller någon som vill hjälpa mig att tänka ut någon vegetarisk julmat att göra rökig med min nya fina peppar?

måndag 23 november 2009

Höstens obligatoriska

På hösten ska man äta linsgryta. Så är det bara. Med mjuk-kokt potatis, sönderkokta linser, lök, vitlök, purjolök, kål och en lite sötare rotfrukt. Idag blev det sötpotatis i. Och en hel chilifrukt. Och fänkål. Mums.

Spiskummin. Icke att förglömma.

tisdag 17 november 2009

Topp eller flopp: Kaffekaka

Nu bakas det i Martas kök. Det ska bli en kladdkaka!

Fast... jag hade visst bara 1 dl socker hemma, inte 3 som det stod i receptet. Och decilitern kakao som skulle i fanns inte heller. Därför ser receptet nu ut som följer:

150 gram margarin
1,5 dl sojagrädde (ersätter ägg, funkar hur bra som helst till kladdkaka)
1 dl socker
2 dl vetemjöl
ca: 1 msk kakao
ca: 2 msk kaffepulver
några droppar lime

Så, vad tror ni? Topp eller flopp? Den ska snart in i ugnen på 200 grader. M, originalreceptets ursprung, hävdar att den ska vara inne i 10 minuter. Jag brukar tycka att den behöver lite längre tid för att få rätt yta. Den kladdar ändå! Men hur det funkar med så pass mycket mindre socker, det ska bli spännande att se.

torsdag 12 november 2009

Imponerande indiskt

Jag lagade indiskt igår, för att jag själv var sugen på det, men jag hade en indisk soffsurfare. Det roliga var att han var mycket nöjd med maten och tyckte att jag hade lagat den på väldigt indiskt vis. Ja, man har väl en missionärsungemamma, tänkte jag, men berömmet var trots det lite oväntat. Så jag tänkte tala om vad jag lagade:

  • Basmatiris kokt med lagerblad och kryddnejlika (detta åt han inte av, men han påpekade att jag hade lagat riset på ett indiskt vis).
  • Strimlad vitkål och skivade morötter stekta med senapsfrön och fänkål, sen kokta med curry och lite vatten.
  • Dal på mammas sätt (inte så "liquid" som han var van vid, nåväl): Sönderkokta röda linser, mycket olja i vilken chili, massa vitlök, spiskummin, ingefära och aningen bako var stekt. När linserna är kokta rör man i oljan och kryddorna, då blir röran slät - i det här fallet nästan gröt-tjock, det gillar jag! Slutligen hade jag i lite tomatklyftor som bara fick bli lite mjuka i eftervärmen, så blev det saftigt och gott.
Enkelt! När jag sade att jag hade J:s inlagda vitlök påstod han att jag aldrig skulle bli av med honom, så lyrisk var han. Dessutom råkade jag nämna att jag under min köttätande tid har kunnat laga Rogan Josh - det var också många pluspoäng. Jag tror att Rogan Josh skulle funka bra att göra på såna blötläggnings-sojafiléer... Får testa det någon gång.

måndag 2 november 2009

Ost blir min sista last

- detta skrev jag i min facebookstatusrad härom veckan. Min mamma tyckte tydligen att det var mycket roligt.

Jag är naturligtvis inte säker på att ost är det här på jorden jag är mest känslomässigt bunden till. Men av sånt som jag betraktar som laster hos mig själv så är väl oförmågan till veganism en av de mer konkreta. Att inte ha kött i livet är lätt. Fisk har jag mest hanterat med ett dag-för-dag-perspektiv. Det är inte jobbigt att inte äta fisk idag men det är jobbigt att tänka att man aldrig mer kommer att göra det. Det har också resulterat i att jag faktiskt har ätit fisk ett par gånger under min vegetarianism. Med mycket gott samvete ska sägas. Det rör sig kanske om enstaka gånger då jag blivit bjuden på det samt några gånger när jag underlättat mitt föräldrahems matplanering betydligt. Jag uppskattar fisk väldigt mycket, de få gångerna jag äter det. Får jag frågan om ifall jag äter fisk brukar svaret dock bli "helst inte". Inte för att det egentligen är sant. Mest handlar det om att jag inte vill sänka ribban för fiskätande hur mycket som helst. Lite restriktivitet vill jag ha kvar.

Sen kan man ju fundera på ifall veganism är det mest etiska i alla avseenden och så vidare - fast ofta är invändningen byggd på ett "om alla vore veganer..." - vilket inte är fallet.

Veckans veganhöjdpunkt:
Blåbärssoyghurt med müsli. Men nu är paketet slut.